Tankte beratta om nar jag besokte Buganda Hospital, det allmanna sjukhuset i Mwanza, for nagra dagar sen.
Kate och Emily ar tva av de andra volontarerna som jobbar pa barnhemmet. Dom traffade tva tjejer fran england som var i Tanzania och hjalpte till pa olika barnhem och sjukhus. Dom hade samlat ihop pengar for att sponsra tre barns operationer vars foraldrar inte hade rad att betala sjalva. Nar dom lamnade Tanzania for en vecka sen bad dom Kate och Emily att aka till sjukhuset och ta kort pa barnen, och det var den utflykten jag foljde med pa.
Vi kom till sjukhuset och vakterna slappte in oss utan fragor, troligtvis trodde dom vi var vita, valutbildade lakare. Vi tog hissen upp till 9e vaningen. Vi skrattade nar vi gick ur hissen for vi hade haft ganska svart att hitta till ratt stalle och tyckte av nagon anledning att det var kul. Den kanslan andrades snabbt nar vi fick se alla de stackars barn som var inlagda pa den har avdelningen. I Tanzania ar ingen sjukvard gratis och det forstod vi verkligen nar vi sag barnen. Dom hade tumorer sa stora att dom tyngde ner hela huvudet, tumorer sa stora att en 5aring sag ut att vara gravid i 9e manaden och huvuden sa svart drabbade av vattenskalla att dom inte kunde halla det uppe. Vi hittade rummet dar lakarna satt och fick prata med en sjukskoterska. Hennes engelska var hygglig och vi fragade vart dessa tre barn vi skulle ta foto pa fanns. Hon gick snabbt runt och tog med sig barnen, i famnen pa deras respektive mamma, tillbaka till rummet dar doktorerna satt. Det har var utan tvekan det varsta jag sett i hela mitt liv, jag ville helt arligt bara springa darifran och grata.
Bilderna nedan visar de tre barnen och jag behover nog inte beskriva sa mycket mer for er hur dom sag ut. Barnet med tumoren i tungan var varst. Det stackarns barnet grat och skrek, och det var skrik av smarta. Jag led ocksa sa med mammorna som dels antagligen har blivit klandrade for att orsaka sina barn skador (inte skott sig under graviditeten, med avseende pa religion, mat osv.) och dels for att dom alskar sina barn men inte har rad att hjalpa dom.
Det kandes nagonstans bra att veta att dessa tre barn skulle fa sin operation och slippa lida langre. Men nar man tittade omkring pa avdelningen var det manga andra barn som var i lika akut behov av operation. Sjukskoterskan som hjalpte oss sa , "There are more children that need surgery, and there parents can not afford it. Can you help them?" En lite pojke med en stor tumor fragade Kate, "Can you help me, please?". Sjukskoterksan visade oss en bunt med journaler, dom tillhorde barn vars foraldrar inte kunde betala operationen. Det var ett 10 tal. Jag bestamde mig da for att jag ville hjalpa till.
En operation for ett sadant barn kostar ca 350000 tzs vilket motsvarar 1400 kr. Det ar ett ganska billigt pris for att radda ett liv och bespara ett barn och dess familj mer lidande.
Jag funderar nu på hur jag ska kunna hjälpa dessa barn, har du några tankar eller idéer hör gärna av dig till mig.
Kate och Emily ar tva av de andra volontarerna som jobbar pa barnhemmet. Dom traffade tva tjejer fran england som var i Tanzania och hjalpte till pa olika barnhem och sjukhus. Dom hade samlat ihop pengar for att sponsra tre barns operationer vars foraldrar inte hade rad att betala sjalva. Nar dom lamnade Tanzania for en vecka sen bad dom Kate och Emily att aka till sjukhuset och ta kort pa barnen, och det var den utflykten jag foljde med pa.
Vi kom till sjukhuset och vakterna slappte in oss utan fragor, troligtvis trodde dom vi var vita, valutbildade lakare. Vi tog hissen upp till 9e vaningen. Vi skrattade nar vi gick ur hissen for vi hade haft ganska svart att hitta till ratt stalle och tyckte av nagon anledning att det var kul. Den kanslan andrades snabbt nar vi fick se alla de stackars barn som var inlagda pa den har avdelningen. I Tanzania ar ingen sjukvard gratis och det forstod vi verkligen nar vi sag barnen. Dom hade tumorer sa stora att dom tyngde ner hela huvudet, tumorer sa stora att en 5aring sag ut att vara gravid i 9e manaden och huvuden sa svart drabbade av vattenskalla att dom inte kunde halla det uppe. Vi hittade rummet dar lakarna satt och fick prata med en sjukskoterska. Hennes engelska var hygglig och vi fragade vart dessa tre barn vi skulle ta foto pa fanns. Hon gick snabbt runt och tog med sig barnen, i famnen pa deras respektive mamma, tillbaka till rummet dar doktorerna satt. Det har var utan tvekan det varsta jag sett i hela mitt liv, jag ville helt arligt bara springa darifran och grata.
Bilderna nedan visar de tre barnen och jag behover nog inte beskriva sa mycket mer for er hur dom sag ut. Barnet med tumoren i tungan var varst. Det stackarns barnet grat och skrek, och det var skrik av smarta. Jag led ocksa sa med mammorna som dels antagligen har blivit klandrade for att orsaka sina barn skador (inte skott sig under graviditeten, med avseende pa religion, mat osv.) och dels for att dom alskar sina barn men inte har rad att hjalpa dom.
Det kandes nagonstans bra att veta att dessa tre barn skulle fa sin operation och slippa lida langre. Men nar man tittade omkring pa avdelningen var det manga andra barn som var i lika akut behov av operation. Sjukskoterskan som hjalpte oss sa , "There are more children that need surgery, and there parents can not afford it. Can you help them?" En lite pojke med en stor tumor fragade Kate, "Can you help me, please?". Sjukskoterksan visade oss en bunt med journaler, dom tillhorde barn vars foraldrar inte kunde betala operationen. Det var ett 10 tal. Jag bestamde mig da for att jag ville hjalpa till.
En operation for ett sadant barn kostar ca 350000 tzs vilket motsvarar 1400 kr. Det ar ett ganska billigt pris for att radda ett liv och bespara ett barn och dess familj mer lidande.
Jag funderar nu på hur jag ska kunna hjälpa dessa barn, har du några tankar eller idéer hör gärna av dig till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar