Hej pa er dar hemma!
Idag har jag varit i Tanzania i precis 1 manad. Pa ett satt kanns det som jag har varit har mycket langre och pa ett satt kanns det som jag kom for en vecka sen. Hur som helst trivs jag jattebra fortfarande.
Pa lordag kommer en svensk tjej hit och ska volontara, Frida. Det galler alltsa att jag startar att ova upp min svenska igen efter en manad av att enbart prata engelska.
Maste ocksa bara namna att varlden verkligen ar liten. Harom dagen fick jag ett sms av min alskade van Petra som skrev "Min syster Sofias, kompis, syster ska volontara pa samma barnhem som du och jag tror hon heter Frida!". Det har varit mycket fragor har om jag vet vem hon ar innan detta sms och jag har sagt att det faktiskt bor 9 miljoner manniskor i Sverige och att alla inte kanner alla. Och sa visar det sig att vi har gemensamma kompisar. Dar fick jag!!
Tankte beratta om gardagen for er, den inneholl allt fran en skola for dova till balklanningar.
Pa morgonen began jag och en annan volontar, Kate, oss ivag till Amys (agare av barnhemmet) hus. Darifran tog vi bilen in till city. Forsta anhalten var stadens enda skola med en klass for dova barn. Skolan heter Bugando School och ligger nara Bugando Hospital. Vi blev ledda till det klassrum dar de dova eleverna holl till. Skolan sag ut som de flesta andra tanzanianska skolor, ojamna och trasiga golv, inte mycket utrustning osv. Detta fungerar for de flesta elever men det gor det otroligt svart for dova att lara sig. Dova personer kan dels ha forsamrat balanssinne och dessa ojamna golv kan da bli farliga. Dova barn behover mycket visuella saker for att lara sig, sasom bilder och farger. Detta klassrum var vitt med en griffeltavla. Trots de daliga forhallandena sa ar dessa dova barn lyckligt lottade som far nagon form av utbildning over huvud taget.
Anledningen till att vi besokte den har skolan ar att Kate och Amy vill starta upp en forskola for dova barn. I den har skolan skulle aven de dova barnens foraldrar fa lara sig teckensprak och pa sa satt kunna kommunisera med sina barn. Kates foraldrar ar bada dova sa hon ar uppvuxen med teckensprak och har sen jobbat innom det dovas organisation i England. Amys yngsta dotter Layla ar dov och Kates syfte med att komma till Tanzania var att lara Layla och hennes familj att prata teckensprak. Bade Amys och Kates drom ar nu att starta upp en dovskola har i Tanzania. Jag hoppas att den drommen gar i uppfyllelse!
Nasta stop var Bugando Hospital dar vi skulle plocka upp ett brev. Det har ar en lang historia.
For ca 5 ar sedan kom Zawadi till Forever Angels efter att hennes mamma hade bklivit inlagd pa psykavdelningen pa Bugando Hospital. Zawadis mamma ar helt klart oformogen att ta hand om ett barn, pa papper lider hon av i princip alla psykiska problem man kan tanka sig. Trots det sa har man inte kunnat saga att hon ar oformogen att ta hand om Zawadi och i de stunder hon kommer ihag sitt barn sa har hon inte velat lamna bort henne, processen har blivit valdigt utdragen.
Det finns en familj som enligt Amy ar helt underbara. Denna familj kom till barnhemmet och blev kara i Zawadi. Sedan dess har dom jobbat for att fa adoptera henne och i nulaget sponsrar dom henne att ga i den basta engelska skolan i omradet.
Sa idag, antligen, lyckades Amy fa en lakare att skriva ett intyg att Zawadis mamma ar ofarmogen att ta hand om sitt barn. Forhoppningsvis kan detta paskynd processen for Zawadi att bli adopterad. Vi haller tummarna!
Nu var vi alla hungriga och begav oss till en restaurang i staden som heter Binti Meringo. All vinst fran Binti Meringo gar till Kuliana som ar en "hem" for gatubarn. Maten ar god och frash och pengarna gar till ett gott endamal. En bra lunch med andra ord.
Pa Binti Meringo motte vi upp Tiny som jobbar pa Straehae (ett barnhem), Vicky som driver Kuliana, Haley som jobbar som larare pa den Engelska skolan, en kvinna som jag har glomt namnet pa och som jobbar med handikappade barn som tillverkar vaskor, smycken osv och Rosie som ar i processen att adoptera lilla Patch. Det kandes som alla kvinliga Mzungos i staden var samlade!
Jag, Kate, Amy och Haley akte darefter till en marknad for att hitta klanningar som vi skulle kunna anvanda som modell for att sy upp balklanningar. I November anordnas en valgorenhetsbal i staden dar alla pengar gar till olika valgorenhetsorganisationer i staden.
Tyvarr har jag aldrig sett sa manga och sa fula klanningar pa ett och samma stalle. Dom sag ut att vara anvanda av aldre damer pa 80-talet, inte riktigt vad jag hade tankt mig.
Efter dalig lycka pa marknaden akte vi till en "tygaffar" dar vi hittade jattefina tyger. Vi bestamde oss for att skissa varsin klanning och sedan ga till en skraddare med tyget och var design. Priset var helt otroligt ocksa. Jag kopte 3 meter jattefint tyg for 15 kr. Att sy upp en klanning kostar runt 40 kr, dvs att det blir en ganska billig balklanning.
Dagen var lang, varm med bra. Varje dag ar verkligen en upplevelse har i Afrika!
Hoppas ni har det bra dar hemma,
puss
Idag har jag varit i Tanzania i precis 1 manad. Pa ett satt kanns det som jag har varit har mycket langre och pa ett satt kanns det som jag kom for en vecka sen. Hur som helst trivs jag jattebra fortfarande.
Pa lordag kommer en svensk tjej hit och ska volontara, Frida. Det galler alltsa att jag startar att ova upp min svenska igen efter en manad av att enbart prata engelska.
Maste ocksa bara namna att varlden verkligen ar liten. Harom dagen fick jag ett sms av min alskade van Petra som skrev "Min syster Sofias, kompis, syster ska volontara pa samma barnhem som du och jag tror hon heter Frida!". Det har varit mycket fragor har om jag vet vem hon ar innan detta sms och jag har sagt att det faktiskt bor 9 miljoner manniskor i Sverige och att alla inte kanner alla. Och sa visar det sig att vi har gemensamma kompisar. Dar fick jag!!
Tankte beratta om gardagen for er, den inneholl allt fran en skola for dova till balklanningar.
Pa morgonen began jag och en annan volontar, Kate, oss ivag till Amys (agare av barnhemmet) hus. Darifran tog vi bilen in till city. Forsta anhalten var stadens enda skola med en klass for dova barn. Skolan heter Bugando School och ligger nara Bugando Hospital. Vi blev ledda till det klassrum dar de dova eleverna holl till. Skolan sag ut som de flesta andra tanzanianska skolor, ojamna och trasiga golv, inte mycket utrustning osv. Detta fungerar for de flesta elever men det gor det otroligt svart for dova att lara sig. Dova personer kan dels ha forsamrat balanssinne och dessa ojamna golv kan da bli farliga. Dova barn behover mycket visuella saker for att lara sig, sasom bilder och farger. Detta klassrum var vitt med en griffeltavla. Trots de daliga forhallandena sa ar dessa dova barn lyckligt lottade som far nagon form av utbildning over huvud taget.
Anledningen till att vi besokte den har skolan ar att Kate och Amy vill starta upp en forskola for dova barn. I den har skolan skulle aven de dova barnens foraldrar fa lara sig teckensprak och pa sa satt kunna kommunisera med sina barn. Kates foraldrar ar bada dova sa hon ar uppvuxen med teckensprak och har sen jobbat innom det dovas organisation i England. Amys yngsta dotter Layla ar dov och Kates syfte med att komma till Tanzania var att lara Layla och hennes familj att prata teckensprak. Bade Amys och Kates drom ar nu att starta upp en dovskola har i Tanzania. Jag hoppas att den drommen gar i uppfyllelse!
Nasta stop var Bugando Hospital dar vi skulle plocka upp ett brev. Det har ar en lang historia.
For ca 5 ar sedan kom Zawadi till Forever Angels efter att hennes mamma hade bklivit inlagd pa psykavdelningen pa Bugando Hospital. Zawadis mamma ar helt klart oformogen att ta hand om ett barn, pa papper lider hon av i princip alla psykiska problem man kan tanka sig. Trots det sa har man inte kunnat saga att hon ar oformogen att ta hand om Zawadi och i de stunder hon kommer ihag sitt barn sa har hon inte velat lamna bort henne, processen har blivit valdigt utdragen.
Det finns en familj som enligt Amy ar helt underbara. Denna familj kom till barnhemmet och blev kara i Zawadi. Sedan dess har dom jobbat for att fa adoptera henne och i nulaget sponsrar dom henne att ga i den basta engelska skolan i omradet.
Sa idag, antligen, lyckades Amy fa en lakare att skriva ett intyg att Zawadis mamma ar ofarmogen att ta hand om sitt barn. Forhoppningsvis kan detta paskynd processen for Zawadi att bli adopterad. Vi haller tummarna!
Nu var vi alla hungriga och begav oss till en restaurang i staden som heter Binti Meringo. All vinst fran Binti Meringo gar till Kuliana som ar en "hem" for gatubarn. Maten ar god och frash och pengarna gar till ett gott endamal. En bra lunch med andra ord.
Pa Binti Meringo motte vi upp Tiny som jobbar pa Straehae (ett barnhem), Vicky som driver Kuliana, Haley som jobbar som larare pa den Engelska skolan, en kvinna som jag har glomt namnet pa och som jobbar med handikappade barn som tillverkar vaskor, smycken osv och Rosie som ar i processen att adoptera lilla Patch. Det kandes som alla kvinliga Mzungos i staden var samlade!
Jag, Kate, Amy och Haley akte darefter till en marknad for att hitta klanningar som vi skulle kunna anvanda som modell for att sy upp balklanningar. I November anordnas en valgorenhetsbal i staden dar alla pengar gar till olika valgorenhetsorganisationer i staden.
Tyvarr har jag aldrig sett sa manga och sa fula klanningar pa ett och samma stalle. Dom sag ut att vara anvanda av aldre damer pa 80-talet, inte riktigt vad jag hade tankt mig.
Efter dalig lycka pa marknaden akte vi till en "tygaffar" dar vi hittade jattefina tyger. Vi bestamde oss for att skissa varsin klanning och sedan ga till en skraddare med tyget och var design. Priset var helt otroligt ocksa. Jag kopte 3 meter jattefint tyg for 15 kr. Att sy upp en klanning kostar runt 40 kr, dvs att det blir en ganska billig balklanning.
Dagen var lang, varm med bra. Varje dag ar verkligen en upplevelse har i Afrika!
Hoppas ni har det bra dar hemma,
puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar