onsdag 28 september 2011

Tanzania, en upplevelse

Forlat for att det ar sa daligt med uppdateringar. El och internet ar inte sa sjalvklart har i Tanzania.
 
Varje dag har ar ett aventyr, allt ar nytt och spannande. Alla volontarer ar schemalagda pa 5 pass i veckan och sa har man 2 "lediga" dagar. Idag ska jag och Diane (en annan volontar) bege oss till ett av de narliggande hotellen for en dags avkoppling vid poolen. Hur mycket jag an alskar barnen och vill tillbringa min tid har med dom sa ar det ganska pafrestande med 50 barn som kampar om din uppmarksamhet. Slutsattsen jag dragit av att vara har sa lange ar att alla barn behover uppmarksamhet fran foraldrar.
 
Igar var det en lycklig dag pa Forever Angels Baby Home. Det var namligen sa att ett av barnen blev adopterad. Yona fick tillslut sin egen mama och papa. Barnhemmet har ganska lange vetat att Yona skulle fa "komma hem" men processen ar lang och ingen viste nar adoptionen skulle ga igenom. Sa igar pa formiddagen fick Amy ett telefonsamtal, och pa eftermiddagen akte Yona hem.
Yona har varit valdigt exalterad och pratat mycket om sin nya mama och papa. Foraldrarna har ocksa besokt Yona mycket.
Men vet verkligen ett barn som forst blivit avvisad av sina biologiska foraldrar och sen vuxit upp pa ett barnhem vad det innebar att fa en mama och papa? Eller ar "du ska fa en mama och papa" bara en mening med positiv betydelse? I sama kategori som "du ska fa en glass"?
 
Nar Yona tillsammans men en av managerna, Josephine, gick runt pa barnhemmet och sa hejda till alla sag man att han var valdigt radd. Inga tarar kom till en borjan men han torkade bort de osynliga tararna han nog kande innombords. Jag har bara kannt Yona i 1,5 veckor och anda fick jag tarar i ogonen av att saga hejda och se honom sa ledsen, nar det egentligen skulle vara den lyckligaset dagen i den lilla pojkens liv. Yona grat stort nar han bars till bilen av hans nya underbara papa och vi fallde nog alla en tar nar bilen rullade ut genom grindarna. Amy sager att de forsta veckorna efter en adoption ar de tuffaste i bade foraldrarnas och barnets liv men nar barnet val inser att den har fatt 2 foraldrar som alskar den villkorslost och att sagen den sover i ar barnets egen sangen borjar ett fantastiskt liv.
Vi alskar dig Yona och kommer sakna dig massor. Va snall mot mama och papa!
 
Nar Amy fick telefonsamtalet om Yonas adoption befann vi oss pa Buganda Hospital med 4 andra barn.
Anthony och Bobby skulle undersoka sina ogon, Emmanuel skulle undersoka sina oron och maria skulle ta bort stygnen efter sin "Shunt surgery". Jag och Amy gick upp till 9e vaningen dar alla barn med vattenskalla ligger. Maria hade tur som fick hjalp sa pass fort och anda kommer hon ha bestaende skador resten av livet. Pa 9e vaningen gick vi in i rummet dar doktorerna satt och Amy borjade prata pa swahili med dom. Jag forstod inte vad som sades men jag viste att Amy bad att nagon skulle ta bort stygnen pa detta underbara lilla barn och jag sag doktorernas/sjukskoterskornas tomma blickar och ointresse av att hjalpa till. Vi blev tillsagda att satta oss ner och vanta. Amy berattade for mig att dessa lakare ser sa mycket dod att de tillslut slutar bry sig. Hon har spenderat mycket tid pa detta sjukhus och hon har sett spadbarn sluta andas och doktorer som bara tittar pa och viftar bort en om man papekar att ett barn haller pa att do och det behover hjalp. Medans vi satt i "vantrummet" passerade mammor och pappor med barn med tumorer lika stora som huvudet, pa kinden, pa halsen eller pa huvudet. Barn med ansikten forvrangda av olika sjukdommar eller olyckor. Jag sag saker under de 10 minutrarna vi vantade som man alldrig skulle se i var del av varlden.
 
Maria lider av vattenskalle vilket ar valdigt vanligt bland barn i Tanzania. Man kan se ett samband mellan barnen med sjukdommen och vart de ar fodda. Amy tror att de har att gora med kemikalier som anvands i gruvorna. Maria fick hjalp men hon ar en av de lyckliga fa.
 
Tillslut kom en doktor och hamtade oss och mitt naiva jag trodde kanske att hon skulle fa lite bedovning och fa ligga pa en sjukhussang nar stygnen skulle tas bort men jag hade fel. Jag fick satta mig i en plaststol med Maria i knat. Jag och Amy fick halla i henne och halla upp hennes troja samtidigt som doktorn (som faktiskt verkade bry sig) med hjalp av ett litet rakblad skar bort stygnen pa marias mage och huvud. Tydligen sa har stygnen och saret gatt upp manga ganger men de arr som hon nu har pa sin mage ar inte okej. Maria ska nog anda vara lycklig att hon fick nagon hjalp och Forever Angels ger henne ett bra liv.
 
En "shunt surgery" kostar ca 1500 kr. Manniskor har har inte rad med det utan tillbringar manader pa sjukhuset med sitt barn i hopp om att kunna spara ihop tillrakligt med pengar, bli sponsrad eller sa far de bo pa sjukhuset tills barnet avlider.
 
Sjukhuset betalar inte for operationen innan man vantat i 5 manader for att se om familjen kunnat spara ihop pengarna (vilket i princip alldrig hander). Efter 5 manader har barnets chanser minskat betydligt.
 
For ett tag sen lyckades Amy samla in pengar sa att hon kunde betala for 100 barns "shunt surgery". Om man vill hjalpa ett barn kan man i princip ga in pa sjukhuset, fraga en mama och hon vill ha hjalpa att betala for sitt barns operation, ga till banken och losa ut en check i mammans namn och nasta dag far barnet sin operation.
 
Jag ska hora med Amy vad man hemmifran kan gora for att hjalpa dessa barn pa sjukhuset och om ni har nagra fragor maila mig pa amanda.thuden@hotmail.com eller Amy (mailadress pa www.foreverangels.org).
 
Trots allt sorgligt som hander i detta land sa ar det ett vackert land med harliga manniskor och jag trivs mycket bra.
 
Kom ihag, alla bidrag till Forever Angels Baby Home gor skillnad for bern som behover hjalp. www.foreverangels.org
 
Alskar er alla och hoppas ni har det bra!!
 
 

lördag 24 september 2011

Lite bilder




Kristy och Kate nar vi ater lunch pa den lokala restaurangen

Min sang, overslaf

Tanzanianska skolan jag och kate besokte


Carol och Jag pa sunset cruise

Kristy och Bryn pa sunset cruise

Alla volontarer ute och ater middag efter suset cruise

Forsta dagarna i Tanzania

Hej allesammans!
Nu har jag precis vaknat efter min 5e natt i Tanzania. Det ar svart att veta var jag ska borja, allt har ar sa underbart och annorlunda fran hemma.

Barnhemmet ligger lite utanfor Mwanza i ett omrade som heter Bwiru. I volontarhuset dar jag bor, bor 8 andra volontarer. Kate, 28 ar fran uk, en jattegullig tjej som jag umgas mycket med. Kate och Emily, 22 ar och kompisar fran uk. Diane och Carol ar bada runt 50 ar och de delar rum, bada fran uk. Deb och Sarah, mor och dotter fran Australien. Chloe, 28 ar fran uk och hon var har i 3 ar for 2 ar sen och hjalpte till att starta upp barnhemmet. Alla ar otroligt trevliga och vi ar som en liten familj.

Volontarhuset och barnhemmet ligger pa samma vag ca 2 minuters promenad ifran varandra. Omradet kring barnhemmet och volontarhuset bestar av ojamna roda sandvagar, en marknad dar standen ar gjorda av svarta sopsackar dar de saljs frukt och gronsaker, skjul dar det saljs agg, ris och sweets. Det finns aven en dam som lagar chips may ay, (vet inte hur det stavas) som ar en omelett med pommes i, riktigt gott faktiskt. Pa morgonen gar jag over vagen till ett skjul dar de saljer agg for att ha till omelett, och sen till marknaden for att kopa frukt. Det ar sa annorlunda och jag maste verkligen stanna upp ibland och tanka pa vart jag ar.

Bade barnhemmet och vart hus vaktas dygnet runt av sa kallade askaris (vakter), dom ar jattegulliga, vissa pratar engelska och vissa bara swahili men man pratar alltid lite med dom nar man lamnar huset eller kommer till huset. Vi har aven vakthundar vilket gjorde mig lite nervos i borjan for jag tankte att de skulle vara agressiva men tydligen ar det sa att Tanzanianer inte tycker om hundar sa att bara ha en hund pa tomten gar att ingen vill bryta sig in, sa hundarna ar faktiskt valdigt snalla och keliga.

Barnhemmet ligger pa en relativt stor tomt dar aven Amys hus och de 2 andra managernas hus ligger. Just nu bor det 46 barn pa barnhemmet och de ar i aldrarna 6 manader till 5 ar. Barnen ar uppdelade i 4 grupper, little babies, big babies, little toddlers och big toddlers. Little babies bor i ett eget hus dit vi volontarer inte gar sa ofta for de jobbar tillrackligt manga mamas (kvinnliga staffmembers) dar och barnen dar kraver inte lika mycket uppmarksamhet. Big babies kan annu inte ga och de ar sa sota att man kan do. Alla toddlers kan ga utom lilla Josef och Mecktilda som man far strosa runt med. Barnen vill garna bli burna och nar de satts ner igen sa grater det, i borjan var det hjartskarande att se barnhen grata men man lar sig vilka som behovs trostas och vilka som bara vill ha uppmarksamhet, fast man ger ofta in da det enda man vill ar att mysa med dom och se ett leende. Det ar svart att tanka sig att nagon skulle kunna overge, misshandla och svalta dessa underbara barn.

Forever Angels ar ett otroligt barnhem, valorganiserat, har anstallda som tar hand om handikappade och utvecklingsstorda barn, anstallda som alskar barnen, bra mat och mycket karlek. Det finns mycket att saga om vilket otroligt arbete Forever Angels gor men en sak ar att ta in handikappade och utvecklingsstorda barn som annars inte skulle ha nagon mojlighet att klara sig. Tyvarr sa ar det i princip inga fler barnhem i det har omradet som tar hand om handikappade barn, sa stod behovs sa att fler av dessa barn kan fa ett bra liv med mycket karlek.

En vanlig dag pa barnhemmet bestar av mat, lek, preschool och aktiviteter. Volontarernas framsta jobb ar att halla i aktiviteterna och fa lite variation till barnens annars ganska irutade vardag. Vi tar aven ut barnen pa utflykter nar vi har en ledig dag eller inte jobbar. Enkla saker som att ta ett barn till den lokala marknaden och kopa en banan ar otroligt uppskattat. Langre utflykter kan innebara att man aker till ett hotel dar barnen kan bada och ata. Det finns en lista i barnhemmet som gor det enkelt att se vilka som har varit pa utflykter och vilka som inte har varit sa att alla barnen far komma ut.

Jag maste beratta en underbar sak om mitt shift idag. Jenifer ar ett av barnhemmets "special needs kid" och hon ar en av de lyckliga fa som har fatt mojligheten till ett liv. Barnhemmet ar som sagt underbart men ett barn behover egentligen uppmarksamheten fran foraldrar och pa alla barnhem far barnen kampa for uppmarksamheten fran de vuxna som finns tillgangliga. Det ar latt for bade mamas och volontarer att ge mest uppmarksamhet till de barn som grater, brakar eller ar superkeliga. Jenifer ar ett av de snallaste barnhem pa barnhemmet, grater i princip alldrig, ar lugn och verkar alltid nojd. Idag innan lagdags sa tittade alla toddlers pa ett avsnitt av Bananer i pyjamas och de flesta klangde pa de mamas och volontarer som fanns i rummet, andra sprang runt och lekte och brakade och Jenifer satt for sig sjalv och tittade pa filmen. Jag gick fram och hon fick sitta i mitt kna, hela hennes ansikte lyste upp och hon satt sa snallt i mitt kna och holl min hand. Mitt hjarta smalte. Vid lagdags skrek alla barnen "kiss kiss" och de fick sin godnattpuss. Jenifer lag snallt under sitt myggnat och nar jag bojde mig ner och gav henne en godnattpuss sa spred sig aterigen det dar underbara leendet pa hennes lappar. Vilket underbart barn!

Det ar svart att forsta nar man kommer fran ett land dar handikappade och utvecklingsstorda barn far all hjalp som finns att tillga. Har lamnas de att svalta och man tror ofta att det ar en demon eller ondska som har
skapat barnet sa som det ar. Utan Forever Angels skulle Jenifer och de andra "special needs kids" inte ha en chans.
Ta hand om er och kom ihag att alla bidrag till Forever Angels Baby Home gor skillnad. Ga in pa http://www.foreverangels.org/ och las mer.

tisdag 20 september 2011

Antligen framme

Nu ar jag antligen framme. Landade igar kl 10 pa morgonen och blev upphamtad av Amy pa "flygplatsen". Nar jag kom fram till volontarhuset dar jag nu bor sa mottes jag av varldens gulligaste man som ar var vakt. Vi har anven tva hundar som vaktar vart hur. De andra volontarerna heter Chloe, Kate, Kate, Emily, Debbi, Carol, Bryn och Kristy. imorgon kommer 2 till, en mamma och dotter. Alla ar hur snalla som helst och har visat mig runt och tagit hand om mig. Kate ska avra har i 2 ar sa hon ar har under hela min vistelse. Allt ar valdigt primitivt men fint och strommer forsviner ca 5 ganger om dagen.

Idag gjorde jag aven mitt forsta shift pa barnhemmet och jag har aldrig traffat 50 sa underbara barn i hela mitt liv. Dom ar Underbara. ska beratta mer om dom nar jag har mer internet tid. Nar jag jage varit med dom oh lekt med dom i nagra timmar kom jag att inse att det har ar foraldrarlosa overgivna barn och de flestas historia ar valdigt tragisk. Borjade nastan grata dar med ett sott barn i famnen. Kanns redan som jag gor skillnad och jag kan lova att alla donationer bidrar till att gora dessa underbara barns liv otroligt mycket battre.

Mer info kommer sa snart jag har tillgang till internet, ska forsoka fa med lite bilder da ocksa.

alskar er

söndag 18 september 2011

Amsterdam

Nu har planet landar i Amsterdam. Stor och trevlig flygplats, men vad är grejen med blommor och tulpaner?? På en flygplats? Förstår ingenting!!

Ja i alla fall, här sitter jag och läser på lite om Tanzania. Visste ni att Freddie Mercury föddes i Tanzania?
Lite snabbfakta:
-det bor närmare 42 miljoner människor i Tanzania
-kristendomen är den största religionen följt av Islam
-swahili och engelska är de officiella språken
-1,2 miljoner barn är föräldrarlösa i Tanzania

Nästa gång ni hör från mig befinner jag mig, förhoppningsvis, i Mwanza!

Jambo så länge

Arlanda

Ja, nu sitter jag äntligen här på flygplatsen och väntar på att först flighten till Amsterdam ska avgå!!
Allt känns väldigt bra, lite spännt får jag väl erkänna. En tår föll när jag vinkade hejdå till världens bästa föräldrar, men ändå bra.

Första flighten går som sagt till Amsterdam där hg får vänta i ca 5 timmar innan den långa flighten till Nairobi, Kenya börjar. Efter det en kort väntan och en ännu kortare flight till Mwanza, Tanzania.

När jag kommer fram möter Amy, managern på barnhemmet, mig och mitt äventyr börjar på riktigt!
De första dagarna kommer mest handla om omställningen, jetlag och lära känna alla nya ansikten.

Ni kommer få följa min resa hel vägen från början till slutet, och jag ska försöka förmedla så mycket av det jag får vara med om och se som möjligt till er.

Ta hand om Sverige och var snälla mot varandra!!

Kramar Mandy

onsdag 14 september 2011

Tack för stödet!

Nedräkningen är i full gång, nu bara 5 dagar kvar till avresa.

Jag vill tacka för allt stöd och alla fina kommentarer. Det känns jättekul att så många tycker att det här är en stor och modig sak att göra och jag hoppas att jag kan inspirera andra att förverkliga sina tankar.

Om man vill fortsätta att donera till barnhemmet så är ett jätte bra sätt att "Sponsor a child". Det innebär att man varje månad donerar en valfri summa till barnhemmet och på så sätt sponsrar ett barn. På det här sättet får man också regelbunden information om vad som händer på barnhemmet och bilder och uppdateringar om det barn man sponsrar.
http://foreverangels.org/index.php?source=sponsor/sponsor.html&transform=stylesheet.xsl&pageName=sponsor&dir=

Många företag nuförtiden har som tradition att skänka en summa pengar vid jul i de anställdas namn istället för att de anställda ska få en julklapp. Jag ber att om du har ett företag eller har möjlighet att föreslå det för din chef överväger att i år skänka en summa till Forever Angels Baby Home och ge dessa barn en speciell jul.

Jag längtar så efter att få komma fram till barnhemmet och träffa barnen, personalen, de andra volontärerna och Amy. Snart bär det av!
<3

tisdag 13 september 2011

6 Dagar kvar

A little Angel
www.foreverangels.org

På söndag, den 18 september, åker jag iväg på mitt livs äventyr.
Sen jag var liten och besökte kåkstäderna i Sydafrika med mina föräldrar har jag alltid haft drömmen om att någon gång jobba som volontär på ett barnhem i Afrika. Nu har min dröm gått i uppfyllelse.

Forever Angels Baby Home ligger i staden Mwanza i Tanzania. Barnhemmet drivs av Amy Hathaway sedan det startades år 2005. Forever Angels tar hand om föräldrarlösa, utsatta, fysiskt och psykiskt skadade barn i åldrarna 0-5 år. http://www.youtube.com/watch?v=2sE_i_lWlAw

Vill du hjälpa till och göra dessa barns liv bättre sätt in ditt bidrag till SEB 5811 33 089 03. Till er som redan har skänkt ett bidrag, tack!

På den här bloggen kommer ni att få följa min resa, höra mina tankar om vad jag får se och uppleva och få en inblick i vad er donation hjälper till att åstakomma.