söndag 20 november 2011
fredag 18 november 2011
Äventyr med Gereson
Hej allesammans!
Har hört rykten om att det börjar bli kallt hemma i Sverige. Hoppas att vi får en vit jul och att det är sol och varmt till den 19e december här i Tanzania.
Igår följde jag och Stephanie (en volontär) men Gereson (en av våra azcaris - vakter) till en "engelska-grej" som han går till varje fredag.
08.30 hämtade han oss från volontärhuset och vi började gå mot stora vägen som leder in till staden. På vägen frågade han om vi ville träffa hans mamma och det ville vi såklart. Nästan uppe vid stora vägen vek vi in bland nåra små hus och klättrade upp för några stenar och en kulle och där låg ett litet hus och utanför satt en vacker afrikansk kvinna klädd i afrikanska kläder och lagade mat. Hon välkomnade oss på swahili och bjöd in oss i sitt hus. Det var inget stort hus men utsikten var fantastisk. Vi satt ner och pratade och jag köpte lite te av henne som hon gör själv och vi sa de få ord på swahili vi kunde och hon sa de på engelska hon kunde och Gereson översatte resten. Jätte gullig dam och hon erbjöd oss te men vi fick tacka nej för vi skulle inte hinna till engelska-saken i tid om vi stannade. Hon sa att vi fick komma tillbaka när vi ville och Gereson sa att vi skulle känna oss som hemma.
Vi travade ner för kullen och över stenarna och upp till stora vägen. Där hoppade vi på en dalla-dalla som skulle ta oss hela vägen fram. En dalla-dalla är för er som inte vet en liten minibuss som fungerar som Tanzanias kollektivtrafik. På dalla-dallan står det var den kommer från och vart den är på väg och om du vill åka med så håller du bara upp handen vart som helst längst vägen och dalla-dallan stannar och plockar upp dig. Det som är det mest exotiska med dalla-dallan är att även om det bara finns 11 sittplattser så är begränsningen på hur många passagerare som släpps på, minibussens utrymme i kubikmeter. När vi hoppade på dalla-dallan så var det bara vi och en man till, när vi hoppade av var det ca 25 människor på bussen. Mysigt och svettigt! Resan kostade 300 shilling vilket ungefär motsvarar 1 krona och 20 öre.
När vi kom fram till lokalen var det fullt med människor. Jag hade fått uppfattningen om att det skulle vara lite som en engelska lektion men det var istället en sorts talk-show, "The Language Show Club". Haha det var bland det roligaste och mest komiska jag varit med om. I lokalen var det ca 100 personer och det var 4 män som höll i det hela. Vi fick efter lite krångel 3 platser brevid varandra och showen satte igång.
"The Language Show Club" fungerar så att varje fredag så är det ett ämne som diskuteras om alla som vill får gå upp på "scenen" och berätta sin åsikt och argumentera för den. Dagens ämne var "married life or singel life". Jag oss Steph kollade på varandra och sa att det här ämnet är inte det bästa för oss att säga vår åsikt om.
En av männen som höll i det agerade värd/DJ. Han stod framme vid scenen och frågade frågorna och ställde motargument samtidigt som han när som helst kunde sätta på lite musik och alla ställde sig upp och började dansa. Känndes lite oförskämt att sätta på hög musik mitt i någons tal men dom verkade inte bry sig utan började skaka loss med alla andra och fortsatte sitt tal helt oberört när musiken slutade.
Engelskakunskaperna var inte särsklit bra men det var imponerande att de varje vecka kom hit och försökte förbättra den. Vissa hade skrivit små stödlappar och andra körde på improvisation. Oavsett så blev argumenten i princip de samma och dom var:
Fördelar med att vara singel i Tanzania är: risken att smittas av HIV var mindre, man behöver inte be om tillåtelse om man vill göra något (kvinnor), man kan studera och frihet.
Fördelar med att vara gift i Tanzania är:man får respekt från människor, man har försoppningsvis 2 löner som tillsammans kanske kan betala skolgång för barnen.
Det var kanske inte riktigt samma argument som skulle komma upp i samma diskussion i Sverige.
Gereson var på scen 3 gånger. Första gången så dansade han. Det var han och 2 killar till som hade ett litet dance-battel. Gereson var överlägset bäst med sina underbara robot- och mask-moves. Andra gången sa han att han stöttar "married life", han ansåg att det är fler fördelar med det. Lite vagt vilka fördelarna var. Sista gången, och det var precis i slutet av showen så gjorde han och hans 2 kompisar ett freestyle-rap. Det var jättebra och jättekul att se!
Under hela showen så hade folk försökt få upp oss på scen och vi hade vänligt avböjt men på slutet när vi skulle gå ut och få lite frisk luft och då passerade scenen så drog dom mer eller mindre upp oss på scenen. Vi fick svara på frågor om vart vi kom från, vad vi tyckte om showen osv. Steph fick frågan om hon letade efter en man i Tanzania och hon sa att hon hade pojkvänn hemma i England men att dom kunde fråga mig. Haha det blev en väldigt skrattsalva i rummet och det fanns tydligen många män där som letade efter en fru, och en vit fru var ett stort plus.
Efter showen stod vi utanför med Gereson och pratade med några av hans kompisar. Alla ville komma fram och skaka våra händer, tacka oss för att vi kom och vi blev även tillfrågade att bli lärare där.
Det var en jättehäftig upplevelse och jag kommer nog gå dit igen innan jag åker hem!
Det känns konstigt men jag har varit här i nästan 9 veckor nu vilket betyder att jag har drygt 4 veckor kvar. Tiden går fort när man har kul!
Ta hand om er och förhoppningsvis så kommer det snart läggas upp lite bilder på bloggen!
Puss&kram
Har hört rykten om att det börjar bli kallt hemma i Sverige. Hoppas att vi får en vit jul och att det är sol och varmt till den 19e december här i Tanzania.
Igår följde jag och Stephanie (en volontär) men Gereson (en av våra azcaris - vakter) till en "engelska-grej" som han går till varje fredag.
08.30 hämtade han oss från volontärhuset och vi började gå mot stora vägen som leder in till staden. På vägen frågade han om vi ville träffa hans mamma och det ville vi såklart. Nästan uppe vid stora vägen vek vi in bland nåra små hus och klättrade upp för några stenar och en kulle och där låg ett litet hus och utanför satt en vacker afrikansk kvinna klädd i afrikanska kläder och lagade mat. Hon välkomnade oss på swahili och bjöd in oss i sitt hus. Det var inget stort hus men utsikten var fantastisk. Vi satt ner och pratade och jag köpte lite te av henne som hon gör själv och vi sa de få ord på swahili vi kunde och hon sa de på engelska hon kunde och Gereson översatte resten. Jätte gullig dam och hon erbjöd oss te men vi fick tacka nej för vi skulle inte hinna till engelska-saken i tid om vi stannade. Hon sa att vi fick komma tillbaka när vi ville och Gereson sa att vi skulle känna oss som hemma.
Vi travade ner för kullen och över stenarna och upp till stora vägen. Där hoppade vi på en dalla-dalla som skulle ta oss hela vägen fram. En dalla-dalla är för er som inte vet en liten minibuss som fungerar som Tanzanias kollektivtrafik. På dalla-dallan står det var den kommer från och vart den är på väg och om du vill åka med så håller du bara upp handen vart som helst längst vägen och dalla-dallan stannar och plockar upp dig. Det som är det mest exotiska med dalla-dallan är att även om det bara finns 11 sittplattser så är begränsningen på hur många passagerare som släpps på, minibussens utrymme i kubikmeter. När vi hoppade på dalla-dallan så var det bara vi och en man till, när vi hoppade av var det ca 25 människor på bussen. Mysigt och svettigt! Resan kostade 300 shilling vilket ungefär motsvarar 1 krona och 20 öre.
När vi kom fram till lokalen var det fullt med människor. Jag hade fått uppfattningen om att det skulle vara lite som en engelska lektion men det var istället en sorts talk-show, "The Language Show Club". Haha det var bland det roligaste och mest komiska jag varit med om. I lokalen var det ca 100 personer och det var 4 män som höll i det hela. Vi fick efter lite krångel 3 platser brevid varandra och showen satte igång.
"The Language Show Club" fungerar så att varje fredag så är det ett ämne som diskuteras om alla som vill får gå upp på "scenen" och berätta sin åsikt och argumentera för den. Dagens ämne var "married life or singel life". Jag oss Steph kollade på varandra och sa att det här ämnet är inte det bästa för oss att säga vår åsikt om.
En av männen som höll i det agerade värd/DJ. Han stod framme vid scenen och frågade frågorna och ställde motargument samtidigt som han när som helst kunde sätta på lite musik och alla ställde sig upp och började dansa. Känndes lite oförskämt att sätta på hög musik mitt i någons tal men dom verkade inte bry sig utan började skaka loss med alla andra och fortsatte sitt tal helt oberört när musiken slutade.
Engelskakunskaperna var inte särsklit bra men det var imponerande att de varje vecka kom hit och försökte förbättra den. Vissa hade skrivit små stödlappar och andra körde på improvisation. Oavsett så blev argumenten i princip de samma och dom var:
Fördelar med att vara singel i Tanzania är: risken att smittas av HIV var mindre, man behöver inte be om tillåtelse om man vill göra något (kvinnor), man kan studera och frihet.
Fördelar med att vara gift i Tanzania är:man får respekt från människor, man har försoppningsvis 2 löner som tillsammans kanske kan betala skolgång för barnen.
Det var kanske inte riktigt samma argument som skulle komma upp i samma diskussion i Sverige.
Gereson var på scen 3 gånger. Första gången så dansade han. Det var han och 2 killar till som hade ett litet dance-battel. Gereson var överlägset bäst med sina underbara robot- och mask-moves. Andra gången sa han att han stöttar "married life", han ansåg att det är fler fördelar med det. Lite vagt vilka fördelarna var. Sista gången, och det var precis i slutet av showen så gjorde han och hans 2 kompisar ett freestyle-rap. Det var jättebra och jättekul att se!
Under hela showen så hade folk försökt få upp oss på scen och vi hade vänligt avböjt men på slutet när vi skulle gå ut och få lite frisk luft och då passerade scenen så drog dom mer eller mindre upp oss på scenen. Vi fick svara på frågor om vart vi kom från, vad vi tyckte om showen osv. Steph fick frågan om hon letade efter en man i Tanzania och hon sa att hon hade pojkvänn hemma i England men att dom kunde fråga mig. Haha det blev en väldigt skrattsalva i rummet och det fanns tydligen många män där som letade efter en fru, och en vit fru var ett stort plus.
Efter showen stod vi utanför med Gereson och pratade med några av hans kompisar. Alla ville komma fram och skaka våra händer, tacka oss för att vi kom och vi blev även tillfrågade att bli lärare där.
Det var en jättehäftig upplevelse och jag kommer nog gå dit igen innan jag åker hem!
Det känns konstigt men jag har varit här i nästan 9 veckor nu vilket betyder att jag har drygt 4 veckor kvar. Tiden går fort när man har kul!
Ta hand om er och förhoppningsvis så kommer det snart läggas upp lite bilder på bloggen!
Puss&kram
onsdag 16 november 2011
Long time!
Nu måste jag be om förlåtelse. Jag har varit otroligt dålig på att uppdatera bloggen de senaste dagarna. Först försvann datorn och sen kom mina kära föräldrar och störde blogg-skrivandet. Nu har jag dator och inga föräldrar på besök så nu får det bli ändring på det.
Livet på barnhemmet rullar på. Inga nya barn men några nya volontärer. Steph som är från england, jättegullig och vi umgås mycket. Rachel kom igår och är från Irland, svår dialekt att förstå det där men trevlig tjej. Sen har Carol, Emily och Kate åkt hem och jag saknar dom mycket. Men det är kul med lite nya människor och lite variation.
Så för 13 dagar sen, den 4/11 landade mina kära föräldrar på Mwanza flygplats. Det var kul att se dom efter så många veckor och det skulle bli så kul att få visa dom barnhemmet och presentera dom för alla de barn jag älskar och alla de människor jag umgås med har borta. Sen var det ganska kul att få lite äkta svenskt lösgodis och äkta svensk daim också!
I början av deras resa bode de i Mwanza och vi besökte barnhemmet, tog barn på utflykt och åt god mat. Sen åkte vi på en 5-dagars safari vilket var underbart. Vi hade en väldigt trevlig guide, Lema, som gjorde vår safari. Vi såg alla djur utom jeparden och vis såg 31 lejon totalt. Den häftigaste upplevelsen var när vi var i Ngorongoro Crater (en krater där det bor massa djur) och vi såg 10 lejon på en gång av vilka 5 jobbade i en grupp för att döda en buffel. Det började med att dom låg och vilade, när de fick syn på flocken med bufflar så började de röra på sig. En av lejonen sjög upp till bufflarna och gick till attack men eftersom det var ca 20 bufflar och bara ett lejon så började bufflarna jaga lejonet istället. Dock var lejonet så smart att det sprang mot de andra lejonen och lurad bufflarna i fällan. En intensiv kamp blev det men bufflarna var starka och skyddade varandra och det slutade med att ingen blev dödad. Vår guide sa att det dock inte var slut utan att lejonen skulle vänta och trötta ut bufflarna tills det fick sitt byte.
Det var skönt med ett lite avbrott/semester från barnhemmet och ladda lite energi till de sista veckorna.
När vi kom tillbaka till Mwanza så var det välgörenhetsbal på hotel Malaika. Alla "rika" människor i staden, människor som jobbar med välgörenhet och vi var där totalt ca 150 personer. Det var ett band som spelade där en av våra volontärer Jimi var trummis, en prisbelönt engelsk sångare, Vince Freeman, uppträde och sen var det till pappas stora förtjusning en finsk DJ. Det var en mycket lyckad bal. Tyvärr vet jag inte hur mycket pengar som samlades in i år med pengarna går till olika välgörenhetsorganisationer i staden.
Igår åkte mammsen och pappsen hem. Tack för att ni kom och för att ni stöttar och uppmuntrar mig i det jag gör. Älskar er!
När mamma och pappa kom hade de med sig 3 fulla resväskor med saker till barnhemmet. Alla dessa saker betyder otroligt mycket för barnen på Forever Angels och jag vill ge ett stort tack till ni som donerade saker och ansträngde er för att hjälpa till. Tack!!
Sen vill jag också skryta lite med mina swahilikunskaper som blir bättre för varje dag som går. Det har jag nog till stor del att tacka min favorit taxichaufför, Castro, för. Varje gång man åker med honom blir man förhörd på ord och meningar och får lära sig ett eller två nya ord. Inte nog med det han kan även utan förvarning ringa och prata swahili och sen undrar man om han ville något men han ringde bara för att se om man kom ihåg orden han lärt en. Haha Shikamo Castro!
Afrika är underbart och jag kommer ha svårt att lämna det här landet och alla människor.
Kram till er alla <3
Hälsningar Amanda Thudén
0735769931
Livet på barnhemmet rullar på. Inga nya barn men några nya volontärer. Steph som är från england, jättegullig och vi umgås mycket. Rachel kom igår och är från Irland, svår dialekt att förstå det där men trevlig tjej. Sen har Carol, Emily och Kate åkt hem och jag saknar dom mycket. Men det är kul med lite nya människor och lite variation.
Så för 13 dagar sen, den 4/11 landade mina kära föräldrar på Mwanza flygplats. Det var kul att se dom efter så många veckor och det skulle bli så kul att få visa dom barnhemmet och presentera dom för alla de barn jag älskar och alla de människor jag umgås med har borta. Sen var det ganska kul att få lite äkta svenskt lösgodis och äkta svensk daim också!
I början av deras resa bode de i Mwanza och vi besökte barnhemmet, tog barn på utflykt och åt god mat. Sen åkte vi på en 5-dagars safari vilket var underbart. Vi hade en väldigt trevlig guide, Lema, som gjorde vår safari. Vi såg alla djur utom jeparden och vis såg 31 lejon totalt. Den häftigaste upplevelsen var när vi var i Ngorongoro Crater (en krater där det bor massa djur) och vi såg 10 lejon på en gång av vilka 5 jobbade i en grupp för att döda en buffel. Det började med att dom låg och vilade, när de fick syn på flocken med bufflar så började de röra på sig. En av lejonen sjög upp till bufflarna och gick till attack men eftersom det var ca 20 bufflar och bara ett lejon så började bufflarna jaga lejonet istället. Dock var lejonet så smart att det sprang mot de andra lejonen och lurad bufflarna i fällan. En intensiv kamp blev det men bufflarna var starka och skyddade varandra och det slutade med att ingen blev dödad. Vår guide sa att det dock inte var slut utan att lejonen skulle vänta och trötta ut bufflarna tills det fick sitt byte.
Det var skönt med ett lite avbrott/semester från barnhemmet och ladda lite energi till de sista veckorna.
När vi kom tillbaka till Mwanza så var det välgörenhetsbal på hotel Malaika. Alla "rika" människor i staden, människor som jobbar med välgörenhet och vi var där totalt ca 150 personer. Det var ett band som spelade där en av våra volontärer Jimi var trummis, en prisbelönt engelsk sångare, Vince Freeman, uppträde och sen var det till pappas stora förtjusning en finsk DJ. Det var en mycket lyckad bal. Tyvärr vet jag inte hur mycket pengar som samlades in i år med pengarna går till olika välgörenhetsorganisationer i staden.
Igår åkte mammsen och pappsen hem. Tack för att ni kom och för att ni stöttar och uppmuntrar mig i det jag gör. Älskar er!
När mamma och pappa kom hade de med sig 3 fulla resväskor med saker till barnhemmet. Alla dessa saker betyder otroligt mycket för barnen på Forever Angels och jag vill ge ett stort tack till ni som donerade saker och ansträngde er för att hjälpa till. Tack!!
Sen vill jag också skryta lite med mina swahilikunskaper som blir bättre för varje dag som går. Det har jag nog till stor del att tacka min favorit taxichaufför, Castro, för. Varje gång man åker med honom blir man förhörd på ord och meningar och får lära sig ett eller två nya ord. Inte nog med det han kan även utan förvarning ringa och prata swahili och sen undrar man om han ville något men han ringde bara för att se om man kom ihåg orden han lärt en. Haha Shikamo Castro!
Afrika är underbart och jag kommer ha svårt att lämna det här landet och alla människor.
Kram till er alla <3
Hälsningar Amanda Thudén
0735769931
tisdag 1 november 2011
6 veckor i Tanzania
Tiden gar fort nar man har kul, igar firade jag 6 veckor i Afrika.
Livet ar fortfarande underbart har. Allt gar i ett valdigt lugnt tempo och jag njuter av varmen och all karlek jag far och far ge till barnen.
Jag har nastan varit har halva tiden och det kanns som om den sista halvan kommer bli lite annorlunda. Nu ar bara en annan volontar kvar som var har nar jag kom. De andra volontarerna ar en stor del av upplevelsen och det ar lika sorgligt varje gang nagon aker hem. Igar akte Carol hem. Carol har passerat 50 ar och var som mamman i huset. Hon gav goda rad, berattade om livet och var en stabil punkt. Saknar henne valdigt! Idag akte ocksa Kate och Emily hem. De har nog varit mina 2 narmaste kompisar har borta och vi har haft otroligt kul tillsammans. Nar jag vinkade av dom sa kunde jag inte stoppa tararna och det kanns lite underligt har utan dom.
Men som sagt det ska bli kul att lara kanna de nya manniskorna som kommer och kanske blir upplevelsen lite annorlunda med andra manniskor! Det ar alltid kul med forandring!
Vi har fatt nagra nya barn. Tiny Baby House ar nu fullt av nagra manader gamla babisar. Vi har fatt in trillingar och 3 andra smattingar. Har skaffat en ny vana att ga ut till dom varje dag och bara sitta och mysa och ibland far jag aven hjalpa till att mata dom. Saaaaa sota!!!!! Mamma och pappa onskar mig en i julklapp ;)
Pa tal om mamma och pappa sa kommer mina foraldrar hit pa fredag. Det ska bli jattekul att fa visa dom runt och att dom ska fa se vart jag har bott de senaste veckorna. Det ska ocksa bli jattekul att fa visa dom barnen som jag alskar sa mycket och se vilka dom vill ta med sig hem!
Saknar er <3
Ska aven bli gott att fa ata lite akta svenskt losgodis!!!
Regnperioden har borjat sa smatt ocksa sa de senaste dagarna har vi haft en del regnskurar. Na det regnar har ar det inget duggregn heller utan det fullkomligen oser ner. Mysigt nar man ar innomhus...
Hoppas all ar bra med er dar hemma!
Ta hand om er
puss&kram
Livet ar fortfarande underbart har. Allt gar i ett valdigt lugnt tempo och jag njuter av varmen och all karlek jag far och far ge till barnen.
Jag har nastan varit har halva tiden och det kanns som om den sista halvan kommer bli lite annorlunda. Nu ar bara en annan volontar kvar som var har nar jag kom. De andra volontarerna ar en stor del av upplevelsen och det ar lika sorgligt varje gang nagon aker hem. Igar akte Carol hem. Carol har passerat 50 ar och var som mamman i huset. Hon gav goda rad, berattade om livet och var en stabil punkt. Saknar henne valdigt! Idag akte ocksa Kate och Emily hem. De har nog varit mina 2 narmaste kompisar har borta och vi har haft otroligt kul tillsammans. Nar jag vinkade av dom sa kunde jag inte stoppa tararna och det kanns lite underligt har utan dom.
Men som sagt det ska bli kul att lara kanna de nya manniskorna som kommer och kanske blir upplevelsen lite annorlunda med andra manniskor! Det ar alltid kul med forandring!
Vi har fatt nagra nya barn. Tiny Baby House ar nu fullt av nagra manader gamla babisar. Vi har fatt in trillingar och 3 andra smattingar. Har skaffat en ny vana att ga ut till dom varje dag och bara sitta och mysa och ibland far jag aven hjalpa till att mata dom. Saaaaa sota!!!!! Mamma och pappa onskar mig en i julklapp ;)
Pa tal om mamma och pappa sa kommer mina foraldrar hit pa fredag. Det ska bli jattekul att fa visa dom runt och att dom ska fa se vart jag har bott de senaste veckorna. Det ska ocksa bli jattekul att fa visa dom barnen som jag alskar sa mycket och se vilka dom vill ta med sig hem!
Saknar er <3
Ska aven bli gott att fa ata lite akta svenskt losgodis!!!
Regnperioden har borjat sa smatt ocksa sa de senaste dagarna har vi haft en del regnskurar. Na det regnar har ar det inget duggregn heller utan det fullkomligen oser ner. Mysigt nar man ar innomhus...
Hoppas all ar bra med er dar hemma!
Ta hand om er
puss&kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)