Nu måste jag be om förlåtelse. Jag har varit otroligt dålig på att uppdatera bloggen de senaste dagarna. Först försvann datorn och sen kom mina kära föräldrar och störde blogg-skrivandet. Nu har jag dator och inga föräldrar på besök så nu får det bli ändring på det.
Livet på barnhemmet rullar på. Inga nya barn men några nya volontärer. Steph som är från england, jättegullig och vi umgås mycket. Rachel kom igår och är från Irland, svår dialekt att förstå det där men trevlig tjej. Sen har Carol, Emily och Kate åkt hem och jag saknar dom mycket. Men det är kul med lite nya människor och lite variation.
Så för 13 dagar sen, den 4/11 landade mina kära föräldrar på Mwanza flygplats. Det var kul att se dom efter så många veckor och det skulle bli så kul att få visa dom barnhemmet och presentera dom för alla de barn jag älskar och alla de människor jag umgås med har borta. Sen var det ganska kul att få lite äkta svenskt lösgodis och äkta svensk daim också!
I början av deras resa bode de i Mwanza och vi besökte barnhemmet, tog barn på utflykt och åt god mat. Sen åkte vi på en 5-dagars safari vilket var underbart. Vi hade en väldigt trevlig guide, Lema, som gjorde vår safari. Vi såg alla djur utom jeparden och vis såg 31 lejon totalt. Den häftigaste upplevelsen var när vi var i Ngorongoro Crater (en krater där det bor massa djur) och vi såg 10 lejon på en gång av vilka 5 jobbade i en grupp för att döda en buffel. Det började med att dom låg och vilade, när de fick syn på flocken med bufflar så började de röra på sig. En av lejonen sjög upp till bufflarna och gick till attack men eftersom det var ca 20 bufflar och bara ett lejon så började bufflarna jaga lejonet istället. Dock var lejonet så smart att det sprang mot de andra lejonen och lurad bufflarna i fällan. En intensiv kamp blev det men bufflarna var starka och skyddade varandra och det slutade med att ingen blev dödad. Vår guide sa att det dock inte var slut utan att lejonen skulle vänta och trötta ut bufflarna tills det fick sitt byte.
Det var skönt med ett lite avbrott/semester från barnhemmet och ladda lite energi till de sista veckorna.
När vi kom tillbaka till Mwanza så var det välgörenhetsbal på hotel Malaika. Alla "rika" människor i staden, människor som jobbar med välgörenhet och vi var där totalt ca 150 personer. Det var ett band som spelade där en av våra volontärer Jimi var trummis, en prisbelönt engelsk sångare, Vince Freeman, uppträde och sen var det till pappas stora förtjusning en finsk DJ. Det var en mycket lyckad bal. Tyvärr vet jag inte hur mycket pengar som samlades in i år med pengarna går till olika välgörenhetsorganisationer i staden.
Igår åkte mammsen och pappsen hem. Tack för att ni kom och för att ni stöttar och uppmuntrar mig i det jag gör. Älskar er!
När mamma och pappa kom hade de med sig 3 fulla resväskor med saker till barnhemmet. Alla dessa saker betyder otroligt mycket för barnen på Forever Angels och jag vill ge ett stort tack till ni som donerade saker och ansträngde er för att hjälpa till. Tack!!
Sen vill jag också skryta lite med mina swahilikunskaper som blir bättre för varje dag som går. Det har jag nog till stor del att tacka min favorit taxichaufför, Castro, för. Varje gång man åker med honom blir man förhörd på ord och meningar och får lära sig ett eller två nya ord. Inte nog med det han kan även utan förvarning ringa och prata swahili och sen undrar man om han ville något men han ringde bara för att se om man kom ihåg orden han lärt en. Haha Shikamo Castro!
Afrika är underbart och jag kommer ha svårt att lämna det här landet och alla människor.
Kram till er alla <3
Hälsningar Amanda Thudén
0735769931
Livet på barnhemmet rullar på. Inga nya barn men några nya volontärer. Steph som är från england, jättegullig och vi umgås mycket. Rachel kom igår och är från Irland, svår dialekt att förstå det där men trevlig tjej. Sen har Carol, Emily och Kate åkt hem och jag saknar dom mycket. Men det är kul med lite nya människor och lite variation.
Så för 13 dagar sen, den 4/11 landade mina kära föräldrar på Mwanza flygplats. Det var kul att se dom efter så många veckor och det skulle bli så kul att få visa dom barnhemmet och presentera dom för alla de barn jag älskar och alla de människor jag umgås med har borta. Sen var det ganska kul att få lite äkta svenskt lösgodis och äkta svensk daim också!
I början av deras resa bode de i Mwanza och vi besökte barnhemmet, tog barn på utflykt och åt god mat. Sen åkte vi på en 5-dagars safari vilket var underbart. Vi hade en väldigt trevlig guide, Lema, som gjorde vår safari. Vi såg alla djur utom jeparden och vis såg 31 lejon totalt. Den häftigaste upplevelsen var när vi var i Ngorongoro Crater (en krater där det bor massa djur) och vi såg 10 lejon på en gång av vilka 5 jobbade i en grupp för att döda en buffel. Det började med att dom låg och vilade, när de fick syn på flocken med bufflar så började de röra på sig. En av lejonen sjög upp till bufflarna och gick till attack men eftersom det var ca 20 bufflar och bara ett lejon så började bufflarna jaga lejonet istället. Dock var lejonet så smart att det sprang mot de andra lejonen och lurad bufflarna i fällan. En intensiv kamp blev det men bufflarna var starka och skyddade varandra och det slutade med att ingen blev dödad. Vår guide sa att det dock inte var slut utan att lejonen skulle vänta och trötta ut bufflarna tills det fick sitt byte.
Det var skönt med ett lite avbrott/semester från barnhemmet och ladda lite energi till de sista veckorna.
När vi kom tillbaka till Mwanza så var det välgörenhetsbal på hotel Malaika. Alla "rika" människor i staden, människor som jobbar med välgörenhet och vi var där totalt ca 150 personer. Det var ett band som spelade där en av våra volontärer Jimi var trummis, en prisbelönt engelsk sångare, Vince Freeman, uppträde och sen var det till pappas stora förtjusning en finsk DJ. Det var en mycket lyckad bal. Tyvärr vet jag inte hur mycket pengar som samlades in i år med pengarna går till olika välgörenhetsorganisationer i staden.
Igår åkte mammsen och pappsen hem. Tack för att ni kom och för att ni stöttar och uppmuntrar mig i det jag gör. Älskar er!
När mamma och pappa kom hade de med sig 3 fulla resväskor med saker till barnhemmet. Alla dessa saker betyder otroligt mycket för barnen på Forever Angels och jag vill ge ett stort tack till ni som donerade saker och ansträngde er för att hjälpa till. Tack!!
Sen vill jag också skryta lite med mina swahilikunskaper som blir bättre för varje dag som går. Det har jag nog till stor del att tacka min favorit taxichaufför, Castro, för. Varje gång man åker med honom blir man förhörd på ord och meningar och får lära sig ett eller två nya ord. Inte nog med det han kan även utan förvarning ringa och prata swahili och sen undrar man om han ville något men han ringde bara för att se om man kom ihåg orden han lärt en. Haha Shikamo Castro!
Afrika är underbart och jag kommer ha svårt att lämna det här landet och alla människor.
Kram till er alla <3
Hälsningar Amanda Thudén
0735769931
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar